När ett hjärta slutar att slå.

2011-09-15 - 15:02:56

Jag vill be om ursäkt för att inte offentligt delat med mig av min omtanke till dessa datum som berört mig
mycket, mycket djupt.



22 Juli





23 Juli





7 September





11 September, för 10 år sedan





Jag vill visa vördnad för alla dessa människor.
Alla har de lämnat oss i tragiska olyckor.
Det känns så jävla orättvist och jag blir så förbannad.

Jag är mycket väl medveten om att det dör människor i olyckor varje dag.
Varje dag blir någon utsatt, torterad, mördad, utnyttjad, mobbad.
Den som tror på en Gud kan ju gärna få ta ett snack med denne!

Och att säga att allting har en mening, det var ödet är rena rama crapen också.
Förklara vad meningen är med all denna olycksamhet?

Jag är en människa som tror på karma. Men.. vadå, ska det bara gälla de goda stunder?
Eller, är det tji åt mig om jag skulle bli dräpt för att ha slängt tuggummi på backen?
Hope you get my point.

Det känns bara jävligt bittert inom mig..
Jag blir mer arg än ledsen, samtidigt som allt det arga går över till tårar.

Var finns alla skyddsänglar när de behövs?
Tyvärr är väl ondskan så pass stor att de små änglarna inte hinner vara på alla platser på samma gång.


 

 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin