Just keep swimming.
2013-09-02 - 05:03:02
Hej!
Här var det längesen någon sa nåt, eller något skrevs.
Senast jag skrev var lite mer än 1 år sedan.. I inlägget innan "Constantin" skrev jag:
"Vågar man säga utan att något ont ska hända, att livet flyter på rätt bra och att... i löv it?"
Jag har aldrig varit den som är "lyckligt lottad" eller haft turen på min sida gällande de mesta här i livet. Jag har alltid fått kämpat för vad jag velat och ibland även för att klara av vardagen.
Och även denna gång men tredubbelt fick jag äta upp orden jag skrev, då en av de närmsta kvinnorna i mitt liv gick bort. Min mormor. Jag kan inte fatta det än och har verkligen inte accepterat det än då jag inte alls kan prata om det.
Men som jag ändå måste acceptera för att ta mig genom vardagen.
Det har varit en tuff väg hit vars jag står nu, minst sagt och jag fortsätter kämpa, tillsammans med min familj. Vår familj har alltid haft ett väldigt starkt band sinsemellan och det har alltid varit lätt för att ha någon att prata till vilket gör att man inte behöver känna sig ensam.
Dagen efter jag fick veta om det fruktansvärda väntade en utbildning i Falun i 2 veckor som jag tog mig igenom, tro det eller ej. Men det var en pärs och bland det värsta jag varit med om men samtidigt det bästa jag kunde ha gjort just då. Jag är därför så glad att Rusta kom in i mitt liv då och är så evigt tacksam.
Jag skulle kunna skriva långt och mycket om just den tiden, hur allt kändes och hur dag för dag fungera men.. Jag vill hellre bara sparka igång bloggen igen då jag börjar känna mig full med liv och ord igen och vill ha nånstans att kunna dela med mig av till mitt framtida jag, för det är ju syftet med att jag någonsin har gjort ett inlägg här.
Kul att vara tillbaka!
