Det sista andetaget. Jag ligger i sängen och kan inte sova, medans Martin ligger brevid och sussar sött. Pillade på mobilen i hopp att bli trött när jag halkade in på Aftonbladet och började läsa om Troy Davis.. som i detta nu för alldeles ca 10 min sen blivit avrättad med en injektion. Folk runtom i världen har protesterat mot detta. Jag är inte så insatt i denna story men vad jag vet så har han för sisådär 20 år sen mördat, (skjutit?) en polisman, mer vet jag inte, och fram tills idag suttit på kåken. Det mina tankar ny började snurra kring var såklart döden. Ett ämne jag har så svårt för att prata, tänka eller ens acceptera. Jag blir alldeles kall och illamående av tanken på det/den. Jag klarar det inte, och jag känner mig helt tom. Jag är rent ut sagt livrädd för den! Låt mitt och varje annan människas hjärta fortsätta slå för alltid. Blää, det kommer bli en jobbig natt om inte John blund tar mig till månen eller om Peter Pan flyger mig till ett fantasiland ikväll.. Take a break, tankjäklar....