23.30 lördag kväll hör vännerna av sig för att tala om att de ändå ska ut. Hipp som happ.
Jag backar inte & slänger på mig lite palter. När man sedan talar om runt tolvsnåret till mor & far att man ska ner och smått rajja de 2 sista timmarna tror de jag ramlat i trappan. Förståeligt.
Men jag beger mig av och har det rätt skapligt faktiskt. Dock rätt nyktert & på det rätt unkna stället Solo, Crystal, whatever u call it. Men det funka, typ. Träffa skapliga människor, däribland en skaplig skaplig. No comments.
Hela söndagen tillbringade jag i sängen, skönt så säg.

Nu är det ju måndag igen & jag sitter i underbara plugget. Yes.
Och här ska ni få höra en sköning som jag hör varje torsdag-fredag.