Jag ligger med en klump i magen och vill därför skriva några rader riktade till familj, vänner och min käresta.

Jag är bara människa och jag gör också fel. Jag kan ibland känna att det ofta förväntas så mycket mer av mig.. gällande olika situationer. Men jag är bara människa av kött & blod jag med, och jag gör fel. Det sköna med att ha en sambo är att man lever tätt inpå och att han då ser mig från ett perspektiv som är omöjligt för mig själv att se ifrån om jag inte tänker outside the box, vilket kan vara svårt ibland, speciellt i stundens hetta. Jo, det här med sambo.. Jag har fått höra, eller fetter har väl andra också kunnat tala om och jag vet det nog själv litegrann att jag är envis, och det kan ibland uppfattas som att jag inte lyssnar på andras åsikter eller tankar utan mina egna. Jag vill säga att det är helt fel. Jag är en mycket grubblande människa, tänker alltså ofta.. och som jag får dåligt samvete när jag i efterhand kan tänka över hur jag betett mig i en situation med någon. Jag är anpassningsbar absolut och lyssnar till hundra på andra, men sen är jag kanske så säker på min sak och står på mig liksom. Jag vill be om ursäkt till de som känner att de hamnat i en sån sits med mig. Jag är ledsen. Men så länge jag lever så finns jag här för att gottgöra dig om du känner dig illa behandlad, och jag finns också här för att lyssna och tala om det ifall man skulle vilja det. Mitt mål för varje år och nyår med dess löften passerar, så är mitt mål att bli en bättre människa, att utvecklas, förbättras. Och om man inte talar med varandra så blir det målet ganska svårt att nå. Så jag ber dig där att hjälpa till med detta.

Blä, nu skrev jag så mycket att jag svävade iväg nånstans..

PS. Lev livet till fullo så länge du har den möjligheten. Ta vara på dina dar..