Ja som sagt, man slutar aldrig förvånas.

Vad är det för fel på en del igentligen?
Jag vill verkligen inget annat än att komma bort från detta Gävle.. just nu.
Vill bara bort iaf för ett tag.. Orkar inte med allt som är just nu.. It can only get better, liksom.
Visst, jag har ett jobb nu efter skolan att vara otroligt glad över & jag har det ena & det andra.. Men människor kan verkligen vara påfrestande & det skadar något inom en.. och då får det vara nog, då har det gått för långt.
Allt handlar inte nu om 1-2 veckor som passerat, utan.. en period, man skulle kunna säga 1,2,3,4.. ja flera år.
Jag är äckligt trött på allt & alla nu. Det är fan inte kul..

Palla vara stark jämt.

---

Anyways... idag har jag jobbat, blev väckt kring 8.20 av att de behövde mig där redan 9.00 och ända till stängning, alltså 19.00 + en kvart.. Sömnen inatt var hård, la mig kring 1.30 & bara låg och tänkte, as usual, och finula angående kommande lördag. När man äntligen hamnat i nån slags sömn, så blir man väckt av något som kallas mobil - ett sms. jara jara..
Somnar väl sedan & blir sen väckt av att dom ringer från Lindex.. igentligen skulle jag börjat 12 så jag var inte alls förberedd på någon 9.00. Men jag hurta på lite kläder & spann iväg.
En seg, lång & bökig dag var vad jag hade framför mig. Ont i ben & trött i huvet.
Efter hemgången & lite freshup drog jag mig ner & solade. Sen gled jag bara lite bil & kände på "friheten".. att bara få vara.
Hämtade upp lillebrollen och körde iväg och bjussa honom på en liten glass. Och något underbart skedde då, han log och tittade på mig med en stolt blick av något slag, och att se honom sitta där brevid och titta på mig sådär.. det kändes så underbart. Man kände sig nånting värd.. det var verkligen a golden moment. Det lever jag på ett tag..

Och förövrigt har denna dag bara känts, piss, skit & blä!
Tack.